the escapologist

I onsdags sökte jag ett jobb som jag verkligen ville ha. Arbetsuppgifterna lät roliga och kontorets läge är ultimat. Fick snabbt svar och i fredags var det dags för jobbintervju. Intervjun varade i ungefär 30 minuter och gick fantastiskt bra. 15 minuter senare ringde chefen upp och sa att jag är den dom sökt under en månads tid och erbjuder mig jobbet. En himla tur att HP inte ville anställa mig för att jag inte kunde börja rätt startdatum. Detta var nog ödet ;-)

 

Blev i alla fall obeskrivligt lycklig och har firat hela helgen med vin, grillning och det bästa sällskap man kunde önska sig! 18 juni börjar jag som Client Support Specialist på Careerbuilder. Ingen tid över för turistande i början som jag hade planerat dvs.

 

Nu i samband med jobbet är det även skrivet i sten att jag blir borta minst 1 år. Hej mitt nya liv, jag är redo för dig!

Det känns som att det bara går mer långsamt för var dag som går. Jag vill packa mina väskor NU.

Idag har jag haft min sista avgörande intervju för ett jobb jag har sökt, ska få besked i slutet av veckan. Gjorde mitt bästa så det är bara att hoppas på det bästa. Hade underlättat psyket en del att få jobb direkt men om inte annat löser det sig. Förstår dock inte hur dem kan avgöra om man är rätt person för jobbet efte c

 

Det enda man kan fördriva tiden om dagarna med just nu är att kolla om bra serier. Precis avslutat Prison break. Var lika bra som första gången. I övrigt är det bara en massa papper och telefonköer med a-kassan. Man får vara glad om man lyckas få fram några pengar från de där jävla gamarna. Aldrig behövt förut så hoppas jag får jobbet så jag slipper även denna gång. Finns det några större miljöbovar? Det är 2014, hört talas om pdf-filer?!!!! Sen är man förkyld såklart så man missar kickboxningen och allt annat kul en obestämd tid fram över. Jag hatar att vara förkyld.

 

Imorse var jag även på besök i en tatueringsstudio så torsdag kl 11 nästa vecka smäller det. NERVÖS är förnamnet. Vet inte hur hög min smärttröskel är men den bör vara extremt hög vid det här laget med tanke på att jag gör illa mig var och varannan dag. Ska nog överleva. Tur mamma ska följa med mig, känns som man är 10 bast igen.

 

Hade jag inte varit så upptagen med att säga hejdå till allt och alla innan avresa hade jag legat på en strand någonstans just nu. Känns lite surt men man får offra sig för sina fina i livet.

 

Tiden går så sjukt långsamt. Det enda jag vill är att börja packa mina väskor och åka iväg mot arlanda.

Jag får panik av att vara på stan. Det är otrevliga människor överallt. Folk stressar. Jag blir stressad. Folk skriker på mig och säger vad jag ska göra och inte göra. Folk knuffas.Man springer till tåget. Går omkring hemma och gör ingenting eftersom det inte finns några kortare konsultsuppdrag. Mer less på Stockholm än såhär kan man nog inte bli. Fyra och ett halvt år har räckt gott och väl.

 

Har börjat packa ner köket. Packat ner kläder jag inte ska ha med mig och skänkt bort mer än halva min garderob. Imorgon får jag eventuellt besked om jag fått ett jobb som jag har sökt. Vore rätt sjukt om man landar ett jobb innan man ens besökt landet. Har en bra känsla i kroppen så tror nog jag får det :-)

 

Tror dock inte att förstått på riktigt att jag ska flytta ännu. Det känns som att man ska iväg på semester i vanlig ordning. Verkligheten lär slå mig på käften när jag står där ensam på arlanda och vinkar hejdå till det land jag kallat hem i 25 år. Nervositeten börjar smyga sig på men mest av allt är jag nyfiken på allt nytt som väntar mig.

 

Idag har jag lunchat med min kompis Mehdi som är på besök från Frankrike. Bra att få värma upp engelskan lite såhär i förväg ;) Det tillhörde ju min vardag att prata engelska i 2.5 år på mitt gamla jobb men nu använder man det mest skriftligt till vardags. Tråkigt. Finaste språket som finns.

 

Om 15 dagar kommer i alla fall min käre mor på besök ända fram till att jag ska flytta. Ska bli mysigt med sällskap i vardagen. Någon att laga middag åt och dricka vin med och allt annat trevligt man kan hitta på.

 

Trivs bäst på resande fot! Nedan påväg till Göteborg förra veckan..