the escapologist

Tiden går så sjukt långsamt. Det enda jag vill är att börja packa mina väskor och åka iväg mot arlanda.

Jag får panik av att vara på stan. Det är otrevliga människor överallt. Folk stressar. Jag blir stressad. Folk skriker på mig och säger vad jag ska göra och inte göra. Folk knuffas.Man springer till tåget. Går omkring hemma och gör ingenting eftersom det inte finns några kortare konsultsuppdrag. Mer less på Stockholm än såhär kan man nog inte bli. Fyra och ett halvt år har räckt gott och väl.

 

Har börjat packa ner köket. Packat ner kläder jag inte ska ha med mig och skänkt bort mer än halva min garderob. Imorgon får jag eventuellt besked om jag fått ett jobb som jag har sökt. Vore rätt sjukt om man landar ett jobb innan man ens besökt landet. Har en bra känsla i kroppen så tror nog jag får det :-)

 

Tror dock inte att förstått på riktigt att jag ska flytta ännu. Det känns som att man ska iväg på semester i vanlig ordning. Verkligheten lär slå mig på käften när jag står där ensam på arlanda och vinkar hejdå till det land jag kallat hem i 25 år. Nervositeten börjar smyga sig på men mest av allt är jag nyfiken på allt nytt som väntar mig.

 

Idag har jag lunchat med min kompis Mehdi som är på besök från Frankrike. Bra att få värma upp engelskan lite såhär i förväg ;) Det tillhörde ju min vardag att prata engelska i 2.5 år på mitt gamla jobb men nu använder man det mest skriftligt till vardags. Tråkigt. Finaste språket som finns.

 

Om 15 dagar kommer i alla fall min käre mor på besök ända fram till att jag ska flytta. Ska bli mysigt med sällskap i vardagen. Någon att laga middag åt och dricka vin med och allt annat trevligt man kan hitta på.

 

Trivs bäst på resande fot! Nedan påväg till Göteborg förra veckan..